Med onsdagens tema mormor i svart/vitt, undrar jag på hur mina barnbarn kommer att minnas mig!
Våra avtryck hos våra nära och kära, vänner och kamrater är ganska så viktiga.
Det är ju bara NU vi kan göra något åt den saken.
När min far gick bort för länge sedan, fick jag en storebror! Han hade funnits hela mitt liv, men inte för mig och inte jag för honom! Vi hittade varann, vi försöker hitta närmare, men det är mer än 200 mil mellan oss, och många år utan varann. Trond heter han och bor i Vadsö i nordnorge, vi skall träffas i juli hos min storasyster Tone.
Min far hade nog velat att vi skulle hitta varann, nu får vi reparera dom år vi missade.
När jag får ett kort av honom skall jag sätta in det här...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej!
Tack för din kommentar.
Vad häftigt att få en storebror! Hur var mötet med honom?
Inget har löst sig mellan min far och mig ännu. Det ligger helt på is...
Kram Anna
Min storebror och jag gör så gott vi kan att bli syskon. Han har aldrig haft några förän vi 3 systrar dök upp! Han är stolt över oss, hör ofta av sig, och vi skall träffas i juli i år!
Förta gången vi träffades var när vår far dog.
Lycka till med din far!
Skicka en kommentar