Avklädd

Så står vi nakna inför varandra.

Barken är skavd och mossig, Grenerna spretiga tunna.

Min skrud var som vackrast på våren, så skir i sin ljugröna tyll. Så full utav grönska i sommar, spelade löven i solen och vind.

Nu bidar jag kalla vintern, med snö på min bark och på grenar.

Jag vilar och samlar kraft.

För nya vårar ska komma, och då skall alla få se:

Att på nytt ska vi leka i vinden med nya små gröan löv!