Sorgmantel.
Saker i ens liv vävs sammman. Nu vet jag varför Coocon, Cookie, kom till mig. Hon kom för att visa att jag är just det: en cookon.
Just nu.
Stadiet mellan larv och fjäril.
Jag har valt att vara en sorgmantel. Jag känner färgen, taggarna och dom röda fläckarna på ryggen.
När stadiet cookon är över, kan jag flyga.
Undrar om det är smärtsamt att ta sig från den trygga mörka kogongen ut i ljuset!
Spännande är det
1 kommentar:
Så vakkert:-)
Ganske så sikkert at det er mere smertefullt å bli der ...
Stooor klem fra Randi
Skicka en kommentar