mörker

Mörkret kan vara läskigt, och för mig var det väldigt läskigt fram tills för några år sedan. Jag var på besök hos Lilian som bodde på en prästgård 3 mil norr om Uppsala in the middle og nowhere! När vi skulle sova, gav hon mig ett rum på den enorma övervåningen, och hon skulle sova i andra änden av husets undervåning. ALDRIG i livet, sa jag - du sover med meg! Spöken finns det nog överallt her!!!

Lilian tog med meg ut till kyrkogården som lå 10 meter från huset(!), bad mig plocka en sten. Stenen bad hon mig gräva ner vid staketet! - Nu gräver du ner din mörkerrädsla - sa hon.

Sagt o gjort sedan sov vi gott i samma rum!

Några år senare när jag satt ensam i mörkret på Svartsö, det regnade och åskade, slog det mig plötsligt - JAG ÄR INTE RÄDD!!!

Lilian - takk för allt du lärt mig!