Då min bil rasat efter att ha varit på verkstad!!!, har det blivit en del långa taxiresor denna vecka.
Jag har sällan haft så trevligt och träffat så fina människor som just under dessa resor.
Dom chaufförer jag haft, har varit 4 männ mellan ca 60-65 år, och en kvinna i samma ålder.
Alla är högutbildade med mycket livserfarenhet. 3 av männen från utlandet, Iran, Turkiet och Italien, invandrade på 60-70 talet, en man var svensk och delägare i Taxi Stockholm, kvinnan svensk uppvuxen i Täby.
Vi har haft samtal om samhället i stort, politik, dunproduktion, och annat aktuellt för dagen.
Mannen från Iran var samhällsvetare ochjag fick mycket tankar om hur vi har blivit ofrivilliga storkonsumenter med slit och slängmentalitet.
Mannen från Turkiet hade jobbat för ett stort flygbolag bland annat i norge, och där blev samtalen kring norge-sverige-samhället i stort.
Den svenske mannen uppväxt i Stockholm, samtalede vi om just att driva verksamhet inom taxi, omkostnader och livet i en taxibil.
Kvinnan hade bosatt sig utanför stan i en sommarstuga som nu är vinterbonad, men med utedass och inget indraget vatten. Vi samtalade om livet på landet och strapatser runt detta, då jag lever på samma vis i perioder, och om hur det är att vara kvinna i en taxibil kvällar och nätter.
Det lag lärt mig under dessa resor, är att det finns otroligt mycket livserfarenhet där vi minst förväntar oss den, och att om man öppnar sig mot sina medmänniskor, blir det trevligt att vistas
tillsammans.
Alla tackade för en trevlig resa och mannen från Iran sa tillochmed att det var trevligt att träffa människor som jag som ville tala med honom!!!
Jag tackade självklart för den trevliga somvaro dom givit mig, och jag gick lite gladare och mer inspirerad till mina möten!
-Ett ord på resan, eller två
gör vägen lättare att gå!
Det är ord från min förra svärmor Ann Marie, och dom tänker jag ofta på.